Skandinaver sägs enligt vissa vara ett osedvanligt välmående folkslag. Eller, för att vara tydligare, vi är ett lyckligt lottat folkslag. Vi har jämförelsevis hög läskunnighet, lång medellivslängd, hög medelinkomst, en hygglig jämlikhet och hyfsat solidarisk skattepolitik.
Men dessvärre finns det ju en diskrepans mellan att vara lyckligt lottad och att vara lycklig.
Vi är alltså världens lyckligaste folk, men är vi lyckliga?
Hur kommer det sig att vi samtidigt som vi har några av de bästa förutsättningarna till fysisk och mental hälsa, ändå har så lätt för att beklaga oss? Är det inte för kallt så är det för grått, och är det inte för okosmopolitiskt i Sverige så är det för tråkigt.

Vi tror att det kan bero på bland annat en fråga om inställning. Att vi har det så bra att vi tar vår goda tur för given, och fokuserar på motgångar framför att känna tacksamhet. På ett sätt passar det här beteendet väl in i naturen; människan är inte gjord för att flyta fram tillfreds på rosa moln, utan att rått överleva, felsöka, vara kritisk, skeptisk och andra dysterkvist-tendenser som faktiskt håller oss vid liv.
Så skärpning, svenskar, börja visa lite tacksamhet, eller förändra det ni är missnöjda med, så som genom att googla “Boka resa Costa Rica” eller “jordenruntresa nu”!

« Skäm bort barnen med julkappar
Sista minuten till solen »

This entry was posted on Tuesday, December 28th, 2010 at 10:18 am and is filed under Resande. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.